En riktig Vän

Max har gått bort och det känns så tomt, trodde inte det skulle kännas så här, det är som om man inte orkar andas ibland, inget känns bra, saknaden är enorm...

I nästan 10 år har han vart vår bästa vän, han hade ett hjärta av guld, en ängels tålamod och han var såå fin och snäll, tröstade mig om jag var ledsen, då kom han o kröp up nära nära och bara låg där o värmde mig, fina fina ängel, guud vad jag saknar honom.

Han var vår enda bebis i 4 år, sen kom Kevin, och vi var sååå oroliga att Max skulle bli sur arg och att vi kanske skulle behöva välja bort honom om han vart agressiv mot Kevin, Men inte Max, han var så fin mot Kevin, sånt tålamod, vilken kanon hund!

Han älskade ungarna, ville hellst ligga mitt i allt kaos medans de lekte, då trivdes han som mest.
Ofta hittade vi honom i Williams säng tätt bakom honom...myys

Max hade en del allergier som han kämpade med under många år, det kliade i öronen,han var ofta svullen i ansiktet och fick äta medecin när det var som värst...
Men sen vi flyttade hit till huset har han vart så frisk, inga allegier som blommat upp, han har vart nästan fri från allt sånt här, han trides som fisken här i huset, det var stort nog, han hade sin stora terräng tomt som han kunde gå o strosa på, kissa lite här o där o bara njuta, älskade att ligga o sola på altanen...sitta i stolen vid bordet o lyssna på oss när vi pratade...

Det finns så många fina minnen med honom...de har jag bevarade i hjärtat...tack o lov finns de kvar...

Mamma, Max räddar oss alla, han är en hjälte, (Kevin)

William grät, för han ville att Max skulle komma med oss hem...

Han är sååå saknad vår fina fina VÄN och vi kommer alltid att älska honom...